Inga nya inlägg här den senaste tiden beror på att jag för tillfället har annat att göra och därmed har valt att trycka ner pausknappen för bloggandet. Nya inlägg kommer så fort jag har tid och lust till det, förmodligen inom en snar framtid, i en dator nära dig.

 
Ännu en vecka har passerat och alla vi som kan skatta oss lyckliga som överlevde är nu ytterligare en veckas erfarenhet rikare. När nu nästa vecka står ivrigt stampandes vid dörren har det blivit dags för mig att sammanfatta veckan i korthet, för att sedan slutligen hälsa den adjö och farväl.

Tror inte någon har lyckats undgå att veckan har dominerats av finanskrisen och nyheter om den. Största nyheten var krispaketet. Först fick det nej i representanthuset, sen ja i senaten och under fredagen till sist ja även i representanthuset. Så efter många om och men är nu paketet slutligen godkänt och undertecknat. Veckan innehöll även några europeiska banker som gick ner på knä och fick söka hjälp. Debatten om vilka åtgärder som behövs i Europa är nu i full gång. En annan debatt som hölls i veckan var den mellan vicepresidentkandidaterna i USA. Biden mot Palin. Fick mycket uppmärksamhet, men om du frågar mig var det, på sin höjd, en måttligt intressant debatt. Mer om veckan som gick följer nedan.

Veckans paket

• Krispaketet. Surprise surprise! Man kan tycka vad man vill om det men nu när det slutligen är här hoppas väl ändå alla att det ska bli en vändpunkt för finanskrisen.

Veckans reklam

• Försäkringskassans nya reklam upprör utöver det vanliga. Hånande eller inte, så är det förövrigt, enligt mig, ett tråkigt och inte alls intresseväckande reklaminslag.

Veckans engagemang

• Miljontals människor har lyckats hitta en gemensam sak att ena sig om och engagera sig i. Så vilken fråga är det som det handlar om? Facebook har ändrat utseende.

Veckans fråga

• Blir du sugen på att sexuellt förnedra någon när du varit i kontakt med pornografiskt material?

Veckans bästa

• Glenn Hysén; ”Om jag gifter mig med den amerikanska skådespelerskan Glenn Close, så kommer vi båda två att heta Glenn Hysén”. Klockrent.

Veckans journalistpris

• Går till Anders Sandqvist på Expressen, för hans utomordentliga rapportering angående Kate Moss och hennes enormt intressanta kärlek för bensindoft. Visserligen publicerat för ett par veckor sedan, men fortfarande synligt på förstasidan på expressen.se. Grattis!

Veckans Nangijala

• Veckans mest lästa inlägg: Finanskrisen – by dummies for dummies
• Flest antal besökare under en dag: torsdag, 90 st.
• Totalt antal besökare under veckan: 384

Snipp Snapp Snut, så var veckan slut.

 
Fredagens omröstning i det amerikanska representanthuset resulterade i att det amerikanska räddningspaketet nu är godkänt och undertecknat av president Bush, något som kan komma att bli en vändpunkt för finanskrisen. Vita huset har uttalat sig om att man kan förvänta sig att det kommer att dröja ytterligare någon vecka innan de kan komma igång, men förhoppningsvis kommer vi snart att få se en ökad stabilitet på marknaden, ett ökat flöde i bankernas utlåning och alla de positiva effekter som följer av det. Sänkta boräntor, till exempel, kan nog glädja många.

En del tror att vi kommer att kunna se omedelbara effekter även här i Sverige och de har förhoppningsvis rätt. Personligen tror jag dock att det kommer dröja ett litet tag innan några synbara effekter verkligen kan konstateras och fortfarande finns det de som menar att paketet inte alls kommer inte få önskade effekter. Time will tell. Själv sammanfattar jag det hela med att citera republikanen Elijah Cummings uttalande efter godkännandet, ”This legislation is very far from perfect, but it is a necessary start”.

Nedan följer lite av räddningspaketets detaljer som man enats om idag.

Av de $700 miljarder som paketet handlar om väntas man i ett första läge använda $250 miljarder, men man kommer redan inledningsvis i att ha tillgång till totalt $350 miljarder. För de resterande $350 miljarderna behöver man dock vända sig till kongressen för ett nytt godkännande. Utöver de $700 miljarder man ska använda för att lösa ut drabbade finansinstitut, beräknas det tillkomma ytterligare $110 miljarder i kostnader för att bland annat täcka den ökade insättningsgarantin och för att finansiera olika skatteavdrag.

• Det kommer att inrättas en speciell övervakningsnämnd och en huvudinspektör för att bevaka det hela.
• Det är ett krav att finansministern regelbundet rapporterar till kongressen om de transaktioner som berör räddningspaketet.
• Man ska främst erbjuda finansinstituten att försäkra sina osäkra tillgångar.
• Den amerikanska staten får aktieoptioner i instituten. Detta för att de amerikanska skattebetalarna ska kunna ta del eventuella framtida vinster hos de institut som tar del av paketet.
• De som säljer osäkra tillgångar för mer än $300 miljoner, kommer att bli tvingade till högre skatter.
• Det införs begränsningar för de ersättningar, i form av överdrivna fallskärmar, som finns hos en del finansinstitut.
• Den statliga insättningsgarantin kommer att höjas från $100 000 till $250 000.
• Presidenten måste, fem år från idag, ha utarbetat en plan för att täcka eventuella förluster.

 
Vilken himla tur vi har. Nu när finansvärlden står balanserandes på osäkerhetens kant och alla de så girigt uppblåsta bubblorna på marknaden, sakta, eller snabbt, men likväl säkert, töms och förlorar sitt värde, då har plötsligt mängder av människor en, för mig, förvånande stor kunskap om världsekonomin och finansmarknaden. Kan det vara så att det inom alla dessa människor bor en liten ekonom, en liten professor i nationalekonomi, som visar sig när kriserna nalkas. Man får lätt det intrycket när man skummar igenom det senaste. Men för alla de som tappat bort sin lille professor någonstans på vägen och som fortfarande bubblar av frågor, ska jag, med min obefintliga expertis, försöka hjälpa till att reda ut det senaste om finanskrisen och dess påverkan.

Swedbank

”Swedbank måste gå till regeringen”, kunde man häromdagen läsa som huvudrubrik på e24.se. Enligt uppgifter till e24.se, ska situationen vara så extremt svår på Swedbank, att de inom kort måste vända sig till staten för att få hjälp. Vilka dessa nämnda uppgifter skulle vara, vilken sorts källor som finns, eller vilka grunder det finns för att överhuvudtaget göra detta påstående, väljer e24.se dock helt att utelämna. Lite överraskande väljer man också att citera en anställd på en annan bank, som inte har någon vilja att kommentera rykten.

Det kan mycket väl vara så att det ligger lite, eller mycket, sanning i dessa rykten, det kan jag inte uttala mig om, men efter vad som framgår av artikeln, har inte heller, i detta fall, e24.se särskilt mycket att komma med. Kanske är det på sin plats att ifrågasätta medias roll i att sprida oro och osäkerhet, för att inte tala om alla dessa experter man frågar ut, experter varav de flesta själva arbetar inom organisationer med egna vinstintressen, men vars objektivitet, sällan eller aldrig, ifrågasätts.

Det är varken livsfarligt eller vidare underligt att även svenska banker får ökade kreditförluster i tider som denna. Kreditförluster innebär inte i sig, någon katastrof. Det kan inte ses som annat än naturligt att även svenska banker påverkas av en global finanskris, och i min vetskap har varken Swedbank eller någon annan av de svenska storbankerna, försökt påstå det motsatta.

Det finns fortfarande inget som pekar på att svenska banker, i dagsläget, riskerar att gå i konkurs. Swedbanks VD, Jan Lidén, säger att banken varken har en likviditetskris eller problem att finansiera sin verksamhet. Att bankerna själva hävdar att de är stabila kanske inte kan tyckas vara så förtroendeingivande, men även Riksbanken och Finansinspektionen, de organisationer som har insyn i bankerna och deras verksamhet, har hela tiden hävdat, och hävdar fortfarande, att stabiliteten i storbankerna är tillfredsställande och att de har goda förutsättningar att klara den osäkerhet som råder.

Riksbankens senaste åtgärd, att trycka ut 60 miljarder kronor i finanssystemet, visar, enligt min mening, att det finns en vilja och handlingskraft att förhindra, de redan kända problemen, innan de växer sig större och riskerar att bli ohanterliga. Denna insats kommer med största sannolikhet att underlätta bankernas verksamhet vilket i slutändan kommer att innebära positiva effekter även för den enskilde konsumenten.

Även om en storbank i Sverige skulle komma att befinna sig i en allvarlig krissituation, bör det anses vara mycket osannolikt att det skulle låtas gå så långt som till en konkurs, effekterna på den svenska ekonomin skulle helt enkelt kunna bli för stora.

För de som springer till banken och plockar ut sina pengar, bör det påpekas att bankerna under den svenska bankkrisen på 90-talet, inte förlorade en enda krona av spararnas pengar, trots att det var ett mycket mer direkt slag mot de svenska bankerna och trots att bankerna då stod betydligt sämre rustade än idag. Med andra ord behöver man inte vara speciellt orolig för att även fortsättningsvis ha sina pengar på banken, och känner man fortfarande oro har vi ju även insättningsgarantin att stilla den oron med.

Insättningsgarantin

Insättningsgaranti, ordet som plötsligt är på allas läppar. Insättningsgarantin innebär att staten garanterar att belopp på upp till 250 000 kronor, per kund och bank, ersätts om banken skulle gå i konkurs. Man bör dock veta att hur lång tid det skulle komma att ta innan man ser de pengarna är dock idag inte helt klarlagt. Garantin gäller på de flesta normala konton, så som lönekonton och obundna sparkonton, om du är osäker på huruvida garantin gäller på just ditt konto, bör du vända dig till din bank. Mer om insättningsgarantin, som är en del av Riksgäldens ansvar, kan du finna på insattningsgarantin.se.

Investerarskyddet

Om en bank som har ansvaret för dina värdepapperstransaktioner, handel med aktier, fonder och dylikt, skulle gå i konkurs påverkas du normal inte. Detta då bankerna är skyldiga att hålla dina värdepapper avskilda från sina egna tillgångar, dvs. dina pengar bör vara insatta i fonder, som inte är en del av bankens tillgångar. Om det däremot blir problem att avgöra vad som är dina tillgångar och vad som är bankens, finns det även här ett skydd i form av investerarskyddet. Investerarskyddet garanterar, i likhet med insättningsgarantin, ersättning på belopp upp till 250 000 kronor för förlorade tillgångar. Mer information om investerarskyddet, som även det är en del av Riksgäldens ansvar, finner du på insattningsgarantin.se.

Räntan

Räntorna på lånen, framförallt bolånen, är i fokus hos många människor. Som nämnt i mitt tidigare inlägg om finanskrisen så har räntorna ökat som en följd av att Riksbanken höjt styrräntan och som en följd av bankernas behov av att finansiera sin egen dyrare belåning. Med största sannolikhet kommer styrräntan att sänkas under nästa år, och det kan bli sänkta räntor redan inom en snar framtid om det amerikanska räddningspaketet går igenom. Det som en följd av att marknaden stabiliseras vilket kan öka kapitalet och bankernas vilja att låna ut pengar igen.

Insatser på den svenska marknaden, så som tidigare nämnda åtgärden av Riksbanken, kommer även det ha liknande, positiva effekter på räntan. Även om det kan hända att räntan höjs något ytterligare, anses det generellt som det bästa rådet att försöka rida ut stormen, eller möjligen, om man är väldigt orolig för räntehöjningar under resten av året, binda sin ränta kortsiktigt.

Det finns en del frågor om vad som händer med ens lån om ens bank går omkull. Kort sagt så är de fodringar banken har i form av ditt lån, att anses vara en tillgång för banken. Dessa tillgångar skulle vid en eventuell konkurs gå till konkursboet eller säljas vidare och du skulle bli skyldig att betala till den nya ägaren, under samma villkor som tidigare. Räntor och amorteringar får man betala vem ens långivare än är.

Börsen

Finns egentligen inte mycket nytt att säga om börsen. Det går fortfarande upp och ner och är fortsatt väldigt oroligt. Börsen styrs till stor del av psykologi, och i osäkra tider är även börsen osäker. Jag står fast vid att fondsparande bör vara långsiktigt och att det vid långsiktigt sparande inte finns någon anledning för att låta paniken handla när värdet på ens innehav sjunker. Eventuella förluster tar du inte förrän du säljer ditt innehav. Även om en del anser att det börjar bli köpläge, skulle jag vilja påstå att det fortfarande är för osäkert och att det i dagsläget handlar om relativt stora risker.

Räddningspaketet

Räddningspaketet fick först nej i representanthuset, sedan röstade senaten ja till paketet, och nu väntas det hållas en ny omröstning i representanthuset under fredagen. Utgången för en sådan omröstning är dock långt ifrån självklar.

För er som missat det innebär räddningspaketet, i stora drag, att man vill använda en totalsumma på $700 miljarder, för att staten ska kunna, antingen köpa ut, eller försäkra, osäkra tillgångar hos amerikanska finansiella institut. Detta gäller då till exempel så kallade MBS-obligationer som idag i stort sett är omöjliga att sälja på annat håll.

Detta är naturligtvis ingen mirakelmedicin som direkt kommer att få världsekonomin på fötter igen, men förhoppningarna är, som tidigare nämnt, att man ska lyckas stabilisera marknaden och på så sätt öka bankernas vilja att låna ut pengar igen. Ett steg i rätt riktning. Även om det finns en risk att paketet inte kommer att lyckas och en osäkerhet om utgången vid nästa omröstning i representanthuset, så bör man, då det finns ett akut behov för handling och det i dagsläget inte finns några alternativ till räddningspaketet, kunna förvänta sig att paketet går igenom inom en snar framtid.

Letade du efter en enkel förklaring till backgrunden till finanskrisen? Prova mitt förra inlägg om finanskrisen. Finner du något som är fel? Har du något att tillägga? Som vanligt är du välkommen att höra av dig.

 
Veckan som gick var på många sätt som vilken vecka som helst för många människor. För andra var det en vecka som ingen annan vecka någonsin varit och aldrig någonsin kommer att bli igen. Vissa har redan glömt den, andra kommer att minnas den i resten av deras liv. I vilket fall som helst så är det nu dags för mig att summera veckan som gick och att hälsa den förevigt farväl.

Veckans tragedi.

• Ännu en skolmassaker i Finland. Oskyldiga liv tagna helt i onödan. Ofattbart och oförklarligt.
• Alla terrordåd, mord och annat tragiskt, dagligen, utan slut.

Veckan fråga.

• Visst måste det vara så att när tidningarna skriver att någon blev friskförklarad och därmed bör få fängelse och inte vård, så menar de att personerna i fråga var riktigt ordentligt psykiskt sjuka, men inte tillräckligt sjuka enligt den definition som de bedöms efter. För friska kan de väl knappast vara? Vilken frisk människa skulle ge sig ut för att mörda ett litet barn? eller mörda någon överhuvudtaget för den delen.

Veckans bästa.

• Alla bloggar som skriver något man kan lära sig från och som gör det på ett bra sätt.
• Räddningspaketet är på väg. Det finns hopp för ekonomin.

Veckans sämsta.

• IFK Norrköping – Malmö FF 1 – 0

Veckans misslyckande.

• Polisledningen som klappade sig på ryggen för ett jobb väl utfört, efter att man hade gett order om att polisen skulle stå och titta på när brott begicks.
• Personerna som begick brotten. Trodde de att de lyckas uppnå någonting? Trodde de sig lyckas vinna sympatier? Var det ett misslyckat försök till ett politiskt uttalande? Eller kanske var det bara helt enkelt fruktansvärt töntigt och dumt.

Veckans pinsammaste.

• SSU och deras idiotiska pressmeddelande, i ett försök att göra sig lustiga, angående att massvis med människor på Svenskt Näringsliv blivit matförgiftade, vissa så allvarligt att de fick uppsöka sjukhus.
• SSU efter att de i stort sett blivit allmänt idiotförklarade, fortfarande i försvarar av sina uttalanden, genom att mena att det var ironiskt menat.

Veckans mest uttjatade.

• FRA. En viktig lag naturligtvis, men om man ska titta på hur länge det ältats och hur upprörda folk är kan man tro att FRA är viktigare än allt annat i hela världen. Kul att folk kan engagera sig, synd att man inte kan engagera sig lika starkt även i andra viktiga frågor. Personligen är jag så trött på FRA att jag inte ens orkar följa det längre.

Veckans siffra.

• 700 miljarder USD som är den totalsumma räddningspaketet i USA handlar om. Det är alltså runt, 5 000 000 000 000 svenska kronor, om jag fick rätt på den smått osannolika mängden nollor.

Veckans fransklektion.

• Je parle parfaitement français et les règles de grammaire n’ont pas de secrets pour moi, si ce n’est pas ton cas, ça montre que je suis meilleur que toi; ainsi, ma question est la suivante : en es-tu capable?

Veckans Nangijala.

• Mest lästa inlägg: Hur kan skolk vara rätt?
• Totalt antal besökare under veckan: 297.
• Flest besökare under en dag: lördag, 94 st. Nytt rekord! Fy bubblan för det!

Det var allt för denna vecka. Låt oss hoppas att nästa erbjuder oss alla stora äventyr och lyckliga slut.

 
Har du under det senaste året dagligen hört om finanskrisen utan egentligen veta vad det är som händer? Undrar du varför alla som är på nyheterna plötsligt är chefsekonomer och ränteanalytiker? Undrar du vem Fannie och Freddie som det pratats om egentligen är? Oroar du dig utan att veta vad du egentligen oroar dig för? Vill du ha svaret på vad sjutton det är som egentligen har hänt? Här är lösningen. Helt utan djungler av statistik, djupa analyser och vilda spekulationer. En förenklad förklaring av finanskrisen och lite kort om hur det drabbar Sverige.

Finanskrisen

En smula förenklat kan man säga att det hela har sin grund i att kommersiella banker och låneinstitut i USA, med hjälp av låga ingångsräntor, bonusutbetalningar och rabatter, lockade låginkomsttagare och andra utan ekonomisk säkerhet att ta så kallade subprime-lån. Subprime-lån är en form av dyrare högrisklån med rörlig ränta, som riktar sig till människor med dålig kredithistoria, låg kreditvärdighet, kort sagt till de som antingen inte uppfyller de normala kraven för lån eller de som inte förstår att det är ett dåligt lån. När lånen tecknats sålde långivarna vidare lånen till bolåneinstitut, som statligt stödda Fannie Mae och Freddie Mac. På så sätt såg man till att de ursprungliga långivarna fick fortsatt kapital för att fortsätta att låna ut, vilket skulle hjälpa så många amerikaner som möjligt att köpa bostad.

Fannie och Freddie delade upp lånen och sålde dem vidare till investmentbanker och liknande, som MBS-obligationer (Mortgage Backed Securities). De i sin tur delade upp MBS-obligationerna i värdepapper, så kallade CDO-papper (Collateralized Debt Obligations), som såldes till investerare världen över. Då Fannie och Freddie garanterade utbetalningar även om den ursprungliga låntagaren inte kunde betala och då riskspridningen var aningen svåröverskådlig, ansågs det som en relativt säker investering med bra avkastning.

Med stigande bostadspriser kunde de, som upptäckte att allt deras sparkapital var investerat i deras bostäder, fortsätta att belåna med subprime-lån, inte sällan för att kunna finansiera tidigare tagna lån. Till slut började det dock bli för mycket för många och när bostadsbubblan sedan sprack och bostadspriserna började sjunka, samtidigt som räntan på lånen ökade, hade många inget annat val än att lämna sina hem då de inte längre klarade av betalningar av räntor och amorteringar. När konjunkturen sjönk, arbetslösheten ökade, bostadspriserna fortsatte neråt och folk inte längre hade pengar att konsumera för, avstannade hela den amerikanske tillväxten.

När lånen började förfalla drabbades de som var långivare och flera låneinstitut kollapsade. Värdepapperna man sålt förlorade värde eller blev omöjliga att värdera. De som satt på dessa värdepapper blev snart tvingade till stora nedskrivningar av sina tillgångar. Många hoppades att det skulle stanna vid miljardnedskrivningar, men de stora nedskrivningarna och en stor osäkerhet om vem som satt på förluster, spred sig på marknaden vilket ledde till att bankerna blev alltmer ovilliga att låna ut pengar. Snart visade sig också enorma problem hos några av finansmarknadens stora aktörer. Kreditkrisen var ett faktum.

De två stora bolåneinstituten, Fannie Mae och Freddie Mac, fick efter en misslyckad räddningsaktion, omhändertas av den amerikanska regeringen. Två stora banker, Bear Stearns och Merrill Lynch, tvingades till akut försäljning till underpris. En tredje storbank, Lehman Brothers, lyckades, utan statlig backning, inte ens få fram en försäljning och fick ansöka om konkursskydd. Försäkringsjätten AIG, fick för att undvika en katastrof på marknaden efter svåra finansiella problem, ta emot ett hjälppaket från den amerikanska centralbanken, Federal Reserve.

Räddningspaketet

När bankerna inte vill låna ut pengar så minskar aktiviteterna hos både konsumenter och företag. Investeringarna minskar och ekonomin mattas av. För att rädda marknaden från ett totalhaveri har den amerikanska regeringen arbetat fram ett räddningspaket som det för närvarande förhandlas om i kongressen. Räddningspaketet gå ut på att använda en totalsumma på $700 miljarder för att köpa ut osäkra värdepapper från amerikanska finansiella institutioner. Med detta önskar man stabilisera marknaden och därmed få bankerna att låna ut pengar igen. Förhoppningen är att man när marknaden stabiliserats ska kunna sälja tillbaka värdepapperna och på så sätt få tillbaka en del av pengarna.

Räddningspaketet har redan fått mycket kritik. Det är svårt att veta om räddningspaketet kommer att ha önskad effekt och vilka bieffekter som kan komma att följa. Det är svårt att värdera de osäkra värdepapperna, vissa menar att de helt enkelt är värdelösa. Finansdepartementet med finansminister Henry Paulson i spetsen kommer, i grundförslaget, att ha i stort sett total kontroll över vem som får vad och hur mycket. Dessutom kommer det, om det helt finansieras av skattebetalarnas pengar, innebära en kostad på över $5 300 för varje amerikansk skattebetalare. Det har lett till en stor oro för skattehöjningar och många är inte glada över att behöva finansiera en räddning av samma som ställde till det från början.

Även om detaljerna vid skrivande stund ännu inte är klara, så är de flesta överens om att det bara är en fråga om tid innan beslut fattas. Man är i stort sett överens om att det i slutändan inte finns några alternativ för att rädda ekonomin.

Hur drabbas Sverige?

Finanskrisen bidrar till att sänka den redan sjunkande konjunkturen. Lågkonjunktur blandat med en stor pessimism gör att folk håller stenhårt i plånböckerna, detta leder till en minskad konsumtion. Minskad konsumtion innebär att mindre varor och tjänster säljs, vilket leder till att företagen går sämre, skatteintäkterna minskar och världen går under.

Den försvagade dollarn och med den de ökande oljepriserna har även de bidragit till att många, framförallt exportföretagen, befinner sig i besvärliga tider. I lågkonjunktur och svåra tider, försvinner många jobb, arbetslöshet innebär mindre pengar som leder till den onda spiralen ovan, kort sagt, världen går under.

Det råder fortsatt stor osäkerhet på finansmarknaden, vilket gör det dyrare för bankerna att låna pengar de behöver för sin löpande verksamhet, vilket i sin tur leder till att det blir dyrare för såväl företag som privatpersoner att låna pengar från bankerna. Styrräntan har ökat, och därmed har även bolåneräntorna ökat och det tillsammans med bankernas behov att finansiera sina dyrare lån, har gjort att boräntan ökat mer än styrräntan. Därför ser man ofta bankernas egna experter uttala sig om att styrräntan redan borde ha sänkts.

Ingen vill väl ha högre ränta på sina lån. Det kan dock vara värt att tänka på att enligt riksbanken ligger den normala reporäntan mellan 3,5 % och 5,0 %. Dagens reporänta ligger på 4,75 %, vilket alltså bör anses vara in den normala nivån och inte fullt så högt som många vill framställa det. Man ska hos banker i Sverige kunna klara räntepålägg med tre procentenheter för att få bolån och de flesta bör därmed marginal nog att överleva lite till. Det är lite värre för de som tagit riktigt höga lån och de som tagit lån utan att ha några marginaler, de kan få svårt att klara av sina betalningar. Sjunker bostadspriserna kan man komma att sitta på lån som är högre än värdet på bostaden, Inte så kul om man tvingas till försäljning. Om man däremot inte är tvingad till försäljning kan man med största sannolikhet förvänta sig att räntan kommer att sänkas under nästa år.

Börsen har rasat under det senaste året. Aktie- och fondportföljer har minskat betydligt i värde. Fondsparande bör vara långsiktigt och det gäller att inte drabbas av panik. Såvida du inte behöver pengarna just nu eller har investerat i högriskbolag som riskerar att försvinna, finns det ingen anledning att paniksälja för att värdet har sjunkit. Börsen kommer att vända, förr eller senare. För de som behöver sina pengar idag eller inom den närmaste tiden, kan det dock komma att svida även om världen inte går under.

Swedbank och SEB har oroat en del med sina affärer i Baltikum. Swedbank har även en del fodringar, med något tvivelaktig säkerhet, på konkursdrabbade Lehman Brothers. På sistone har det även ryktats om likviditetsproblem i Swedbank. De som oroar sig för att ha pengarna på banken bör veta att statens insättningsgaranti, garanterar ersättning på upp till 250 000 kr på de flesta normala sparkonton om institutet skulle gå i konkurs. Dock ska det påpekas att det allmänt anses att hotet mot att svenska banker skulle gå omkull, är minimalt och ett ytterst osannolikt scenario.

De största förlorarna i Sverige är självklart de som direkt eller indirekt, investerat i den amerikanske bolånemarknaden. Det finns bland annat en oro för om och hur pensionssparandet har drabbats. Det finns dock som sagt en fortsatt stor osäkerhet om vem som drabbats, vilka förluster det innebär och vilka effekter det kommer att få.

Fortfarande för avancerat för dig? Här är en bra länk för dig, om inte annat så är det roande läsning. Vill du ha mer fakta och analyser, google/wikipedia is your friend. Är något felaktigt? Har jag missat något relevant? Du är välkommen att höra av dig.

 
Angående att föräldrar till barn i Göteborgs kommunala gymnasieskolor nu kan få SMS i mobilen när deras barn skolkar från skolan, skriver Terri Herrera Eriksson på aftonbladet.se, att hon själv som 16-åring tyckte att det fanns bättre saker att göra än att gå på lektioner, och att hon med facit i hand hade rätt. Terri Herrera Eriksson menar att hennes skolk har tillfört med mer till hennes kompetens än lektionerna och antyder att skolk kanske inte är så dumt, då både hon själv och andra ”högpresterande” människor hon känner, klarat sig bra även efter att de skolkat under sin skoltid. ”Är skolk inkörsporten till ett liv i samhällets utkanter? Eller är det så att det inte spelar någon roll i det långa loppet?”, frågar sig Terri Herrera Eriksson.

Terri Herrera Eriksson vill ha fakta och statistik på hur det verkligen går för folk som skolkar. Det övergår mitt förstånd hur hon menar att sådan statistik skulle rättfärdiga skolk. Det stämmer som många konstaterat att gymnasieutbildningen är frivillig i Sverige. Det betyder att man själva kan välja om man vill utbilda sig på gymnasienivå eller inte. Det betyder inte att man efter att ha valt att gå en utbildning, kan komma och gå som man själv behagar. Studiebidraget betalas ut som stöd till människor som studerar på heltid, inte till människor som anser att de hittat en bättre utbildning än skolan, i form av att fika med kompisarna och lyssna på musik.

Vidare menar väl ändå ingen att det handlar om människor som missar något någon gång, det handlar om de som missar för mycket. Det handlar det om att lära sig att kunna ta ansvar. Lära sig att inte använda andras tid och resurser i onödan. Det handlar om alla de svenska ungdomar som inte lär sig läsa, skriva och räkna tillräckligt för att ens ha så kallad grundläggande behörighet. Det handlar om alla de som inte går till skolan för att de av olika anledningar mår så psykiskt dåligt att de inte klarar av det. Alla de som behöver uppmärksammas och få hjälp. Det handlar om att det inte kan vara rätt att lära människor att det kan vara acceptabelt att bara sköta sina åtaganden när man själv känner för det.

Det kan vara så att jag missat det, men jag är inte direkt medveten om vad som visar, eller vem som menar, att skolk tvunget skulle leda till att man kommer leva i, vad Terri Herrera Eriksson kallar för, ”samhällets utkanter”. Men att man inte kommer göra det är väl knappast argument nog för att påstå att skolk inte är något problem, utan snarare skulle vara något positivt. Man undrar vilka meddelanden Terri Herrera Eriksson vill sända med detta. Gå inte på lektioner, gå och fika och lyssna på musik med kompisarna, det ordnar sig ändå.

Det övergår fortfarande mitt förstånd hur man kan rättfärdiga skolk. Jag tänker inte påstå att jag inte hade någon frånvaro under min skoltid. Men jag tänker aldrig påstå att skolk är rätt. Man behöver, och kan, inte alltid göra rätt saker. Det kan vara svårt att alltid veta vad som är rätt och fel. Men om man anser det rätt att skolka bör man nog fundera på om man gjorde rätt val när man valde att gå på den frivilliga gymnasieutbildningen. ”Det du gör i skolan säger kanske inget om hur du blir som vuxen”, säger Terri Herrera Eriksson. Jag tror ingen tror att det handlar om huruvida man skulle få ett sämre liv för att man missar en geometri- eller 1800-tals historia lektion. Men jag menar att det handlar om att lära sig vad som är rätt och vad som är fel. ”Moralpanik”, säger Terri Herrera Eriksson. Grundläggande värderingar säger jag.

 
Dinnershow på Wallmans salonger i Malmö igår. Grillbuffé med många alternativ och mat i stora mängder. Musik för olika smaker och högklassig underhållning med bland annat min syster Lisa på scen. Sång, dans och även en chans för friska amatörer och överförfriskade Tetra Paks tjänstemän att svänga loss på scenen. Trevligt koncept, bra stämning och sammanfattningsvis en lyckad kväll. Vid intresse kan all information om tider, priser och bokning, hittas genom länken till Wallmans som följer nedan. Filip rekommenderar.

• Mer om Wallmans i Malmö
• Mer om syster Lisa på Wallmans

 
Totalt sett var det ingen vidare match igår. Kan inte vara annat än missnöjd med det resultatet. Jag är inte orolig. Inte än i alla fall. Vem tror på allvar att Man U inte skulle gå vidare från gruppen på grund av att man spelade 0-0 i första omgången mot Villareal?

Cristiano Ronaldo gjorde säsongsdebut efter att rekordsnabbt ha återhämtat sig från sin skada.

Varför gnäller så många på att han är förlåten? Så han visade prov på dålig karaktär med hans patetiska flörtande med Real. Många var arga och trötta på skiten. Det var i somras. Han är fortfarande kvar. Sluta gnäll.

Argumentet att han är förlåten bara för att han är större än United och att det hade varit ett skit lag utan honom. Tycka vad man vill, men det spelar ingen roll om man är regerande EPL och CL mästare eller inte, vilket lag i världen hade inte saknat en spelare av den klassen?

Cristiano Ronaldo 07/08

• PFA Players Player of the Year
• PFA Fans Player of the Year
• PFA Premier League Team of the Year
• FWA Footballer of the Year
• Barclays Player of the Season
• Barclays Merit Award
• UEFA Club Forward of the Year
• UEFA Club Footballer of the Year
• Barclays Golden Boot
• European Golden Shoe
• 42 mål, varav 31 i ligan.

Räcker så….

 
Så är homoadoption, i och med filmen Patrik 1,5, ett aktuellt ämne igen. Jag kan förstå att människor, oavsett sexuell läggning, vill finna kärleken, gifta sig, skaffa barn och leva lyckligt i alla sina dagar. Alla borde ha rätt att söka sin lycka och om den lyckan är att vara förälder, så borde det få vara det, oavsett sexuell läggning. Så jag vill påstå att jag tycker att homoadoption, i alla fall borde vara helt rätt.

Det finns onekligen fördelar med homoadoption. Inte minst för att minska antalet föräldralösa barn och skapa en bättre tillvaro för många. Jag ser helt klart fördelarna, för att inte säga nödvändigheterna, med närståendeadoptioner. Fördelarna är naturligtvist ännu fler. Men med det sagt måste jag tyvärr erkänna att jag är negativt inställd till att homosexuella par ska få adoptera framförallt utländska barn. Jag är inte förvånad över att inga sådana adoptioner ägt rum sedan lagen trädde i kraft. Jag är inte förvånad att när man väljer familj åt ett barn, som det ser ut idag, hellre väljer ett heterosexuellt par framför ett homosexuellt par. Det må vara sorgligt, men det är sant.

Man hör ofta att homosexuella kan vara minst lika bra föräldrar. Det är jag helt övertygad om. Varför skulle de inte kunna vara det? Men i min mening är det inte relevant. Ibland får jag känslan av att en del tror att man åker ut på en söndagsutflykt till något fattigt barnhem där man väljer ut ett barn som man räddar, och därmed gör till det lyckligaste barnet i världen, medans de andra barnen får stanna kvar för att den elaka barnhemsföreståndaren är homofob. Så går det naturligtvis inte till. Adoption är vanligen en långdragen process där väntetiden kan vara 3-4 år. Det finns en kontroll för vem som får adoptera. Självklart finns det inga garantier, men jag litar fullständigt på att man gör sitt bästa för att säkra ett så bra hem som möjligt.

Många som blivit adopterade lever säkerligen lyckliga liv. Om inte annat är jag säker på att de flesta har det mycket bättre än de hade haft om de inte blivit adopterade. Men faktum är ändå att det blir en stor del av deras identitet. Man saknar många av de förankringar i vem man är, som för de flesta människor är helt självklara. Härkomst, utseende, anlag, rötter och så vidare. Det handlar inte huruvida man har haft en lycklig uppväxt med bra föräldrar och det handlar inte om någon längtan att åka och uppsöka sina rötter. Men är det inte ett relativt grundläggande behov att kunna känna att man passar in någonstans? Jag är född i Sydkorea, kom till Sverige 2-månader gammal. Har sen bott här resten av mitt liv. Svenska föräldrar, svenskt namn. I många svenskars ögon är jag kines. Jag har hört att jag är adopterad som anledning till allt från varför jag kommer försent, till förklaring till storleken på mina fötter. Att jag är adopterad är en stor del av vem jag är.

Jag tycker det är naivt att tro att det i dagens samhälle inte skulle bli problematiskt för en liten pojke som under sin uppväxt märker att han inte bara är annorlunda på grund av sitt utseende, han är även annorlunda på grund av att han inte som de flesta han känner har en mamma och en pappa, utan att han istället har två pappor, varav ingen är hans biologiska pappa. Det är naivt att tro att andra människor inte kommer fokusera på just dessa saker. Blir han framgångsrik är det för han har två pappor, blir han seriemördare är det för att han har två pappor. Men mest naivt av allt är det att tro att de båda pappornas kärlek kommer skydda barnet från att påverkas av resten av samhället. Jag hade i alla fall inte tyckt det vore så kul att få min barndom förevigad som den lille kinesen med bögpapporna, hur mycket papporna än älskade mig. Möjligen är jag svag, men det är jag inte ensam om.

Det kanske tolkas som om jag är helt emot homoadoption. Det är jag inte. Men jag tror inte folk är redo att helt utan vidare acceptera en liten korean med två pappor, som vilken annan pojke som helst. När samhället kan se alla par som just bara par, inte heterosexuella par och homosexuella par, då känns det rätt för mig att ändra min åsikt. Innan dess tycker jag det är fel att låta ett litet barn betala priset för att samhället ska bevisa vilket jämlikt, tolerant och fördomsfritt samhälle man är. Så borde det naturligtvis vara, men försök inte påstå att vi är där idag.

Det är orätt gentemot homosexuella som vill bli föräldrar idag. Men i min åsikt vore det ännu mer orätt mot små barn som i jakt på ett tryggt hem varken har kunskap eller rättigheter att ta sina egna beslut. Om det ännu inte ens utan svårigheter ska kunna bli möjligt för homosexuella att lagligt gifta sig, borde det vara anledning nog för att se att många människor inte är redo att acceptera det. Det borde vara helt rätt med homoadoption. Men allt som borde vara rätt är inte rätt och att göra någonting som inte är rätt bara för att det borde vara rätt, brukar oftast bara bli fel.